Promenad med kikare och kamera

Eftersom jag har en hundledig helg (som det brukar vara då jag jobbar helger) passade jag i kväll på att ta en egen promenad längs den gamla byvägen som numera fungerar som traktorväg och promenadstråk. Sigge brukar bli otålig om jag ska stå stilla och titta på fåglar. Men nu kunde jag bestämma min egen takt och använda både kikare och kamera.

Lärkorna sjöng överallt och hävdade sina revir. Jag kunde också konstatera att de mindre flockar som flyger upp och låter zip-zip-zip förmodligen är som jag redan trodde ängspiplärkor.

Tranparet varnade en stund när de fick se mig men bestämde sig sedan för att jag inte utgjorde någon fara så de höll bara ett vakande öga på mig. Ända sedan jag flyttade hit för snart fyra år sen har det varje år funnits ett tranpar. I år blev jag lite bekymrad eftersom det först bara var en trana och dess rop lät så vemodiga. Jag befarade att partnern hade förolyckats. Men efter en tid dök det upp en till. Om det var den gamla som bara var försenad eller om det blev ett nytt äktenskap vet jag inte. Tranor håller ju annars ihop hela livet.
 

Mitt egentliga mål var att kolla vad som håller till i holken på en elstolpe. En granne berättade att det var något som varnade så mycket när hon kom i närheten.

Det visade sig att det var tornfalkar. Honan satt och spanade på mig men tyckte tydligen inte heller att jag verkade farlig. Tänk att jag verkar så oförarglig! Och det är jag ju också.

Stöd för björnbären

När jag flyttade till mitt hus fanns det redan björnbärsbuskar vid ett av uthusen. När jag grävt och rensat bort lite nässlor och kirskål där, har jag upptäckt att jorden är blandad med sågspån. Inte den kompakta lera som råder annars. Eftersom det varit en snickarverkstad här så fanns det förstås gott om sågspån. Det funkar väldigt bra för björnbären och säkert för annat också. Jag har läst att sågspån först binder kväve, så då måste man tillföra mycket av det om man odlar. Men senare börjar den avge kväve istället.

Idag har björnbären fått nytt stöd i tillvaron. Jag har kvar brädor från staketbygget så nu har det blivit rejält gjort och kommer att hålla i många år. Stolparna har jordankare också för att stå stadigt och inte murkna.

Nu kanske man kan gå förbi buskarna utan att bli infångad och sönderriven.

I övre ändan har jag satt hallon som inte verkar trivas lika bra men nu är det ändå en del fjolårsskott, så det kanske kan bli lite bär i alla fall. Jag satte faktiskt ett par hallonplantor i en pallkrage i fjol också, för att se om det skulle ge mer bär där. Jag kanske behöver skämma bort hallonen vid väggen lite, kompost eller något sånt.

Björnbären är i alla fall på gång med stora skott.

Vid midsommar blommar de och då är det väldigt vackert.

Bären börjar bli klara i mitten av augusti.

Ja, jag är en odlingsnörd

Det är lika bra att erkänna. Så är det. I mitt fall innebär det att plantorna, som naturligtvis är för många, får ockupera köket. Det har blivit ett växthus.

Idag har de fått en alldeles egen förvaringshylla framför ett av fönstren. Och gardinen har fått ta en paus för att så mycket ljus som möjligt ska ta sig in.

Jag tyckte det verkade vara lite för kyligt för blomkålen ute på vinden så nu har den fått flytta ner i värmen.

Köksbänken har de också tagit över. De gäller ju att försöka få till flera våningar framför fönstren för att få plats med fler. Det blev ett besök på en secondhand där jag hittade en liten avlastningshylla med två våningar. Pedestalen hade jag redan. Två stycken plantor får också plats ovanpå kaffebryggaren. Jag använder den ändå inte så ofta. När jag är ensam tar jag kaffepressen istället. 

Bakning på bänken är inte att tänka på i nuläget. Hembakta bullar får vänta tills frostrisken är över och kålen kan flytta ut.

Ena fönstret i matrummet intill köket har ju redan sina nätkorgar med brätte och krukor.

b

Om någon månad börjar det nog se lite normalt ut hemma hos mig igen. Normalt för mig alltså. Då  är jag förmodligen i febril aktivitet med att göra fler odlingsbänkar i trädgården för all denna kål. Men det blir ett kärt besvär.

Ramslökens tid börjar nu

 I kväll fick jag se att den ramslök jag grävde ner i trädgården förra våren har klarat vintern. Nu börjar den titta upp och när jag smakade lite på spetsen av ett blad kände jag den karaktäristiska smaken. Den här ska få växa i fred och förhoppningsvis föröka sig i det här hörnet av trädgården. Så småningom kommer den att blomma med sina fina vita blommor.

Men jag funderar på att plantera fler på andra sidan staketet, utanför min tomt. Där trivs den säkert i lunden. Skogslök kan jag också sätta där. Framåt sommaren växer det högt älggräs där men då har jag redan hunnit skörda de båda löksorterna.

Nu kommer ruccolan!

Det var flera grader kallt i morse och jag var lite orolig för att de första gröna skotten på rosorna och klematisen kanske hade fått sig en smäll, men de såg ut att ha klarat sig.

På insidan av plasten på kallbänkens lock hade kondensdropparna frusit till is och ramlade ner i jorden när jag öppnade och tittade där inne. Trots det kunde jag konstatera att ruccolan, sex dagar efter sådd, hade börjat titta upp.

Jag kanske skulle prova att göra lock till flera av pallkragarna och sätta igång att så lite av varje. Det gör skillnad att ha plast över. Det kunde jag mitt på dagen se på termometern. Nästan 19 grader inne i bänken medan det var knappt 12 utanför.

Plantor överallt

Det är väldigt roligt att så. Därför riskerar det att bli många tråg med sådder och efter ett tag ännu fler krukor med omskolade plantor. Nya sorter måste ju testas och jag kan inte lova att jag inte kommer att köpa fler fröer i år.

Hittills har jag inomhus sått:
3 sorters tomater
paprika
aubergine/äggplanta
physalis/gyllenbär
timjan
basilika
broccoli
blomkål
spetskål
svartkål
grönkål
kålrabbi
kålrot
libbsticka
purjolök
piplök

De står lite överallt där det kommer in ljus i öster-, söder-, västerläge.

På fröpåsarna står det ofta att fröerna ska gro i varmt läge men när de grott och tittat upp ska de ställas svalare. Det kan ju vara problematiskt i ett hem. Men jag har valt att sänka temperaturen inne, stängt av ett element. Solen värmer ju upp en del när det är fina dagar. Och jag kan ju klä på mig mer kläder om jag fryser.

Dessutom har jag ju en hel övervåning som inte används till annat än förvaring.

Det är en kallvind som i ena änden har ett gavelrum. Enda värmekällan där är solen.

I gavelrummet mot sydöst har jag ställt upp ett miniväxthus. Jag har fått ställa det på några kartonger för att det ska komma upp i ljuset. Där går det alldeles utmärkt att förvara plantor. Om det är riktigt soligt får jag till och med kolla temperaturen och öppna upp om det blir för varmt. Jag tror att jag kan slippa få långa gängliga tomatplantor på det här sättet och istället knubbiga och starka.

Men allt får ju inte plats där heller så jag utnyttjar även andra ljusinsläpp på vinden även om det där är betydligt kyligare men ändå frostfritt.

Det får ta den tid det tar. Än är det inte dags att plantera ut kålen.

Årets första skörd

Idag har jag skördat för första gången i år. Jag grävde upp de jordärtskockor som vuxit i en pallkrage. Jag tog inte upp några i höstas utan de har fått vara kvar i jorden över vintern vilket de klarar alldeles utmärkt.Fyra stora skockor stoppade jag ner i jorden igen. De ska få växa där under det år som ligger framför.

Förra våren lärde jag använda jordärtskockor för första gången. Då blev det mest soppa men i år tänker jag prova på lite andra användningsområden som mos eller rostade i ugnen tillsammans med andra rotsaker. Den som vill undvika att bli gasig i magen av skockorna kan koka dem fem minuter och sedan byta vatten. Om de ska rostas i ugnen kan man på samma sätt koka dem ett tag innan.

Humla med passagerare

Det har varit en härlig dag i trädgården. Det blommar mer och mer vilket inte bara är en fröjd för ögat utan även viktigt för de nyvaknade humlorna och bina.

Men jag blev lite förskräckt när jag i datorn fick se vad den här humlan hade på kroppen: en massa kvalster. Den verkade försvagad eftersom den kröp till nästa blomma istället för att flyga. Tydligen är det inte ovanligt att humlor drabbas av dessa parasiter, men det ser ganska otrevligt ut.

Nu har jag sått i kallbänken

Idag har jag gjort kallbänken klar. Jag snickrade ihop ett lock som jag täckte med plast. Och så har jag fyllt på mera jord, vattnat och sått rädisor, sallat, ruccola, gul lök, röd lök, salladslök, dill, persilja, spenat. Bara att vänta på att det ska gro.

Kallbänksbygge

Nu får nog dagens utomhusarbete anses avslutat. Jag är inte färdig men är ledig från jobbet även på måndag, så om vädret tillåter kommer jag fortsätta då.

Jag håller på att bygga en kallbänk. På den här platsen har jag haft tre pallkragar men nu har jag fått för mig att byta dem till en hemsnickrad odlingsbädd (man måste ju se till att hålla sig sysselsatt). Jag har snickrat ihop sidorna i verkstan tidigare i veckan men idag fick jag hjälp att spika ihop ramen på plats. Den blir ju tämligen tung. Långsidorna är 3,60 m och kortsidorna 1,20. Lite i bredaste laget kanske när man ska sträcka sig och skörda. Nästa gång jag gör en odlingsbänk (och det blir nog snart) gör jag den nog lite smalare.

Nu har jag lyft bort pallkragarna. De flyttas nån annanstans för att ha blommor i. Jag har nämligen fått för mig att jag inte ska odla grönsaker i målade lådor och naturligtvis inte använda tryckt virke heller. Allt för att göra det så giftfritt som möjligt.

Nu har jag öst tillbaka jord som lade över i skottkärran och även fyllt på med torra löv som jag räfsat upp på tomten. Det var lite frusen jord kvar i mitten av pallkragarna. Den har jag ställt upp på kant eftersom jag behöver rensa bort lite kvickrötter från den när det tinat. Om det inte kommer regn behöver jag vattna löven på måndag och trampa ihop det. Kanske fylla på mer. Och sedan blir det ett lager jord till över det. Sen får maskarna jobba. Eventuellt hämtar jag lite maskar från grannens kompost. Den sortens kompost- eller dyngmaskar ska tydligen vara bäst och effektivast på att bryta ner löven. Och bajsar ut massor fin gödsel i min odling.

På måndag, tisdag fortsätter jag med att snickra ett lock, över vilket jag spänner plast för att höja temperaturen i kallbänken. Sen är det dags att så. Det blir sommarmorötter, spenat, lök, sallat, dill och persilja. Sådant som jag märkt att närmaste grannarna använder mest. Mannen fick nämligen ett presentkort på sin högtidsdag i fjol som gällde självplock av grönsaker hos mig. Naturligtvis gäller det även i år och kommande år. Nu får de nära till den här odlingsbänken. Annat finns även så småningom att hämta i terrassodlingen och växthuset. Spenaten är ny för i år. Jag ska ju lära mig att använda den. Och mycket annat, bland annat flera kålsorter, kommer också att odlas för första gången.

Fantastiska fåglar

Jag njuter verkligen i fulla drag av vårens framsteg: snödroppar och krokus, tjälen som ger med sig bit för bit, solen och de allt längre dagarna... och inte minst fåglarna. Det är fantastiskt att lyssna till talgoxens vårmelodi som startade ganska tidigt. Den har ju varit här hela vintern tillsammans med blåmesar och pilfinkar.

Men att få höra rödhaken sätta igång sin fantastiska drill skapar varma känslor i hjärtat. Då är det verkligen vår.

Nu har jag även hört den första bofinken och koltrasten. Lärkorna har varit igång länge.

Tranan hade kommit när jag själv kom hem från en resa i mitten av mars, men just nu känns dess rop så vemodiga. Den är nämligen ensam. Under de tre somrar jag hittills bott här har det funnits ett tranpar ute på maden. I fjol var första gången jag såg att de fick en unge på vingar. Kanske var de för unga tidigare eller också hade räven varit framme. Men i år det alltså bara en trana. Partnern är borta. Jag önskar inget hellre än att en till ska dyka upp.

Men en fågelart som gör mig glad just nu är rapphönsen. I morse var jag för tredje gången på några månader med om att jag skrämde upp en rapphöna. Första gången var jag lite osäker på vad det var men nu är jag säker på att det är just rapphöna. Förra gången såg jag en hel flock som sprang på snön och sen flög iväg ett stycke.

Rapphönsen hörde ju till de fåglar som minskade drastiskt i antal av alla miljögifter på 1960-talet. Nu kommer de tillbaka. Tänk om jag kunde få höra kornknarren också i sommar!

Storspovar vill jag också gärna ha på maden. Efter de år jag bodde i Västerbotten har jag fått ett gott öga till storspoven. Den är vårfågeln framför andra där. Dess sång och spelflykter börjar så fort det finns några snöfria fläckar på gärdena. För ett par år sedan var det storspovar här på maden men de gav sig iväg när bönderna slog gräset första gången. Det är lite bekymmersamt att de tar av gräset tidigare när de gör ensilage än om det ska bli hö.

Vi har hur som helst en härlig tid framför oss. Nu kommer jag att spana efter sädesärlan varje dag!