torsdag 23 juli 2015

Bär och gräddmjölk - sommarkvällsmat

 Min favoritkvällsmat på sommaren är bär och gräddmjölk. Gärna tillsammans med kantarellstuvning på hembakat bröd. Alla bär gör sig allra bäst färska. Visst är det fint att sylta och safta och frysa in men inget slår de nyplockade. Det är nu vi ska frossa!

Jordgubbarna i mina pallkragar börjar nu att sjunga på sista versen. Jag får tacka för det som varit för den här gången.
Tack vare att det regnat mycket kan jag i år plocka vildsmultron på källartaket. Vanligtvis brukar de väl torka bort där. Trädgårdssmultronen har inte riktigt kommit igång än, men de blommar så de kommer nog. Trädgårdshallonen som står bredvid björnbärsbuskarna är nästan kvävda av alla mynta. Därför har jag nu inför nästa år planterat ett par stycken i... gissa vad... jo, pallkragar!
Nån kväll de närmaste dagarna måste jag bege mig ut i skogen och försöka få med mig blåbär hem. Ett bär som man absolut helst ska äta nyplockat. Då blir det blåbär och mjölk till kvällsmat.



tisdag 21 juli 2015

Rosornas tid

Rosen är väl trädgårdens drottning. Och nu är tiden då den visar all sin prakt. Allt är lite senare i år så även rosorna. Jag trodde till och med att Jaques Cartier hade dukat under. Det kom inga blad förrän långt senare än de andra. Nu grönskar han (för Jaques måste väl vara en han) och har fått blomknoppar men ännu inte slagit ut.

Rosorna är ännu inte så iögonfallande i mina pallkragsrabatter. Det är klematisarna, purpurklätten och fingerborgsblommorna som försöker stjäla uppmärksamheten. De riskerar till och med att kväva rosorna så jag måste ta bort dem så fort de börjat fälla sina blommor. Fingerborgsblomman och purpurklätten som annars är tvååriga har levt så skyddat att de övervintrat och blivit ännu kraftigare. Tycker annars att de passar bra ihop med rosor men de ska veta sin plats. Det blir nya plantor som får komma dit istället och bli lagom stora nästa år.

De rosor som nu blommar är annars
Stanwell Perptual som blev Årets ros 2011. Det är en gammal ros från 1800-talet som uppstod spontant i Stanwell utanför London, England (dokumenterad 1838). Den har en blomning nu (vanligtvis juni) och senare i höst kommer ännu ett flor. Den kan bli 120-150 cm hög. Angenäm doft av persika och geranium.


Så har jag två plantor som varit märkta som Climing Iceberg och Schneewitchen, men nu har jag läst mig till att det är samma ros. Den blommar under lång period och i höstas var det knoppar kvar i november som rådjuren kalasade på. Den kan bli så hög som 2,5-3 meter, och den har redan börjat ränna iväg upp. Mild doft.
Rosa Mundi kallas också Polkagrisros. Den sägs ha funnits i trädgårdar sedan 1100-talet men första gången namnet är belagt är 1582. Den blir en buske på ca en meters höjd. Doft av körvel, mandel och mysk. Engångsblommande.
Maiden Blush är tyvärr angripen av rosrost men blommar gladeligen ändå. Kan bli 100-180 cm hög. Den är dokumenterad redan 1629 men har troligen odlats betydligt längre. Den blommar en månad i juni-juli.

Skedarosen är mitt senaste inköp. Den planterades sannolikt i början av 1900-talet framför mangårdsbyggnaden på gården Årtesmåla i Horns socken, Östergötland. Därifrån hämtade en sonson ett rotskott till sitt hem i Skeda utanför Linköping. Utan stöttning kan den bli 1,5 meter hög och uppbunden upp till 3 meter. Den blommar under en månad i juni-juli. Doften är medelstark och frisk.

New Dawn är den hittills ända jag lyckats driva upp från stickling. Men den är tre år nu, inte så hög än men många blommor. Den kan bli 3-6 meter hög och blommar från juni till oktober.


Så får jag förstås inte glömma att presentera Rosa Carolina som fanns här när jag flyttade hit. Den är en ca 160 cm hög buske. Enkla men vackra blommor.

De som ännu inte blommar är Ledreborg som endast blir 80 cm hög men har kontinuerlig blomning från juni-oktober.

Jacques Cartier som är uppkallad efter en upptäcksresande på 1500-talet. Den blommar rikligt och länge och har en doft av äpple, persilja och klöver (beundrar dessa människor som kan beskriva dofter). Uppstod först 1868.


Dessutom har jag köpt tre stycken barrotade Rose de Rescht i sommar som nyss har vaknat ur vintersömnen (eller kylskåpet).
Jag ser fram emot att se dem 1,5 meter höga och dölja min luftvärmepump. Den var i kultur redan före år 800 i Persien, nuvarande Iran, och användes i parfymtillverkning. Den är karminröd, har doft av äpple och mandel.

Slutligen har jag ett litet rotskott från min systers trädgård som jag ännu inte vet vad den heter. Hos henne har den levt lite kuvad i en skreva på en stor sten och bakom en schersminbuske. Den har överlevt allt. Då måste den väl även klara att bo i en pallkrage med god jord.

söndag 12 juli 2015

Dillkött och jordgubbskladdkaka

Jag måste erkänna att jag inte tycker det är så roligt att laga mat till bara mig själv. Därför passar det mig utmärkt att vi lagar och äter tillsammans på jobbet. Mycket roligare att laga till flera. Dessutom får vi matidéer av varandra. Att en av arbetskamraterna är utbildad kock gör inte saken sämre.

Ibland har jag saker i frysen som jag inte vet vad jag ska göra  med. Som bogblad av rådjur till exempel. Jag fick det strålande förslaget att koka dillkött. I helgen då jag varit ledig har jag alltså plockat fram en kokbok som kan allt om traditionell husmanskost: Prinsessornas kokbok.
Den är tillägnad prinsessan Margaretha av Danmark, kronprinsessan Märtha av Norge och kronprinsessan Astrid av Belgien "samt alla mina övriga elever" skriver författaren Jenny Åkerström. Den är tryckt 1945 och min mamma hade den sedan hon gifte sig 1947.

Jag använde den ibland när jag lagade åt pappa sedan han blivit ensam, eftersom han ville ha det traditionella istället för nyare smaksättningar.

Ofta drar vi oss nuförtiden att göra långkok men egentligen är det ju väldigt enkelt. Det sköter sig självt på spisen medan vi kan göra annat. Det kräver bara lite planering. I går kokade jag köttet i salt och dill. I dag plockade jag fram det ur kylen.

Och så gjorde jag en dillsås.
Väldigt enkelt och gott och så hämtade jag förstås grönsaker från trädgårdens odlingar: broccoli, sockerärtor och morötter. De blev färgklickarna på tallriken. Färskpotatisen har jag köpt. Jag har inte tittat under mina stånd än. De kom ju igång lite sent.
Kakan till eftermiddagskaffet blev av modernare snitt: jordgubbskladdkaka hämtad från http://kladdkakemannen.blogg.se/


lördag 11 juli 2015

Ljuva pioner

En av mina favoriter bland blommor är pioner. Jag vill helst ha många av dem. De har ju fantastiska även om de inte blommar så lång period. Men det finns olika sorter och alla blommar inte samtidigt.
 När jag flyttade hit fanns det redan två gamla bondpioner. Det är först ut med att blomma.
Där jag bodde förut hade jag anlagt en rundel med pioner och jag valde att gräva upp dem igen och ta dem med mig hit. Det var mycket att göra kring flytten och en väldigt regnig höst men jag grävde ner dem i alla fall utan att förbereda platsen. De fick utgöra en rad ovanför bondpionerna. Det är först i år tre år senare som de blommar rikligt.






 Några hamnade på ett annat ställe men dem har jag grävt upp igen i ett försök att få ordning på den rabatten, så de har blivit lite misshandlade men tänker visst blomma ändå. Nu får jag vänta tills blomningen är över innan jag hittar en permanent plats åt dem.

När jag grävde bort rabarberna från ett ställe tittade en liten pionplanta fram. Den har förmodligen blivit kvävd av rabarberna en gång i tiden men ändå varit vilande i jorden. Nu sitter den i en kruka och ska återplanteras.



fredag 10 juli 2015

Näpna nävor

Jag har en liten slänt bredvid jordkällaren där jag försökt sätta olika nävor. Jag har inte grävt bort gräset vilket leder till att nävorna inte riktigt kommer till sin rätt som helhet men en och en är de fina. Egentligen ska man nog anlägga en riktig rabatt till dem och ha flera av samma sort tillsammans så det blir ett maffigt intryck.








onsdag 8 juli 2015

Första broccoliskörden


I går skördade jag broccoli för första gången. Jag har aldrig odlat det förut men det har gått över förväntan. Jag sådde dem själv och de grodde bra för jag fick hur mycket plantor som helst. En del har jag gett bort. Det var förstås lite arbete med att skola om dem i krukor och de tog plats i köket. Nästa år sår jag nog inte fler än jag behöver.

Hemligheten med att lyckas med kålväxter är att hela tiden ha dem under fiberduk utomhus. Först lät jag fiberduken ligga löst över, förankrad med stenar i kanterna. Men det växte ju så det knakade så jag blev snart tvungen att köpa bågar i bambu. Jag fick kapa bågarna några centimeter så att fiberduken räckte till och kunde sättas fast med stenar och slanor runt om pallkragen.
Det är ju många som gillar kål: kålfjärilar, kålflugor, kålfly, kålmal... Därför gäller det bara att stänga dem ute. Jag lyckades i år. Inte en enda mask eller annat angrepp på knopparna eller bladen.

Men jag har läst mig till att broccoli är den mest lättodlade av kålsorterna. Nästa år ska jag nog testa förslaget att först odla tidiga grönsaker som sallat och rädisor på växtplatsen, så att jag hinner skörda det innan det blir dags att sätta ut broccoliplantorna. Då utnyttjar man utrymmet i pallkragarna på bästa sätt.
Det är ju blomknopparna man äter så det gäller att skörda precis innan blommorna hunnit slå ut. Jag ser att nån av dem jag tog igår hade kunnat sitta kvar en eller två dagar till. Efter första skörden fortsätter det att komma små "buketter" på sidan av plantorna men inte lika stora som den som sitter i toppen. Så man kan hålla på och skörda dem länge. Broccolin tål faktiskt några frostnätter.

Jag kommer definitivt att fortsätta odla broccoli kommande år. Det gick ju så bra nu och det är en grönsak jag gärna äter och även går att frysa. Dessutom ska den ju vara så nyttig!




tisdag 7 juli 2015

Att anlägga en sumpmark

Efter en torr aprilmånad började det ju regna i början i maj och fortsatte. Liksom tidigare kunde jag konstatera att mitt ena övre hörn av trädgården blir dyblöt. Vattnet sjunker inte ner på grund av leran och det rinner överallt från berget under grässvålen ner på min tomt. Det var till och med en bäck som förmodligen kom från en översvämmad vattenreservoar.
Men varför klaga? Det finns ju växter som älskar mycket vatten. Jag grävde alltså ett hål där vattnet blev stående utan dammduk eller liknande. Och nu har jag anlagt en sumpmark.
 Jag har köpt irisar, kabbeleka, fackelblomster som trivs att stå i vatten. De ser inte mycket ut för världen nu men det är förhoppningsvis helt annorlunda nästa år.



Intill är det andra växter som gillar fukt: funkia, astilbe, kaukasisk förgätmigej, myskmadra ormbunkar. Jag kommer att köpa och fylla på mera där.



Som en markering att det inte ska klippas i det hörnet gör jag ett litet staket av bambupinnar och sly. Det går åt mycket så jag får nog klättra upp i äppleträden och hämta pinnar. Eller kanske plocka ner skatboet som aldrig blev bebott utan nog var ett testbygge av ett ungt par.
Intill ligger den gamla brunnen med ett fint lock av en kvarnsten.
Jag har borstat bort en hel del mossa. Men stenarna omkring är även lappade med cement som inte ser så snyggt ut, så jag har istället lagt dit olika sorters taklök och det kan komma dit fler stenpartiväxter sen. Som ni märker gillar jag att utgå från det som finns och göra något bra av det.