Höst i trädgården

Jag har upptäckt att hösten i trädgården också kan vara härlig. Inte minst när det är så här varmt och torrt som i år. Fortfarande finns det blommor men de gulnande bladen är också vackra. (Klicka på första bilden så kan du se alla i förstoring.)

 Klematis

 Pelagonior

 Rosa Carolina blommar om...

 ... men har också vackra nypon.

 Murreva

 Näva

 Höstaster

 Gulnande schersminbuske

 En sista ros

 Kärleksört

 Filippa

 Borstnejlika

 Sparris

 Fläderbär till fåglarna i vinter

 Smultron

Plymspirean har gulnat.

Vila i pallkragarna.

Älgarna lät sig väl smaka av hallonlöven och plocksallaten men ratade ruccola och dill.

Viltsafari utanför dörren

Inte behöver man åka till en djurpark när man har en trädgård. Den senaste veckan har djuren kommit till mig. Visserligen oftast i skydd av mörkret men älgarna var inte blyga en morgon när det hunnit ljusna. Jag kunde betrakta dem från köksfönstret medan jag gjorde frukost.

Att sedan en morgon trampa i rävskit precis utanför ytterdörren var väl en mindre angenäm upplevelse. Mickel hade upptäckt att kattmat är väldigt god och ville tydligen markera att detta var hans revir.

Igår kväll så lyssnade jag till en uggla som satt i körsbärsträdet. Tyvärr allt för mörkt för att kunna se den.

Nöjet att höstgräva

I höst har jag verkligen kommit på glädjen med att gräva. Förut har jag tyckt det var tungt och jobbigt. Antingen är marken stenhård för att det är torrt eller också är det tungt att häva på dyblöt lera. Nu har jag hittat ett mellanläge trots att det faktiskt är torrt. Det har inte regnat på flera veckor.

Jag började med att gräva klart en gammal rabatt som var totalt igenvuxen när jag flyttade hit. Jag har gjort några tappra försök med den tidigare. Provisoriska lösningar. Men i våras grävde jag bort rabarberna och fortsatte med halva rabatten där jag satte några rosor.

Nu i höst har jag fortsatt med resten.Grävt bort alla torvor och lyft undan praktbetonikan som jag ska sätta på annat ställe. Pionerna som jag tidigare bara stoppat dit har nu fått utrymme att växa och behöver förhoppningsvis inte flyttas mer.

Inspirerad av det färdiga resultatet fortsatte jag med rabatten på andra sidan huset.

Jag plockade upp alla perenner och lökar och gick igenom jorden för att få bort så mycket ogräsrötter som möjligt. Speciellt knölklocka är svår där. Jag kommer att få rensa ogräs där i vår igen, men då är det förhoppningsvis lättare, när jorden är uppluckrad.

Nu är jag så gott som färdig. Rabatten är 80 cm bred. Har satt tillbaka perennerna och placerat ut vårlökarna. Har även köpt fler tulpaner. Som kant har delat och sitt tillbaka jordvivorna. De räckte hela vägen och även i den andra rabatten. Innanför dem är det krokus och innanför dem är det pärlhyacinter och små påskliljor. Nu ser jag fram emot våren.

I kväll började jag även gräva på en ny plats mot vägen där jag ska sätta ner praktbetonikorna och några lökar.

Vi ställde ju om klockan till vintertid i natt men jag vaknade ändå som vanligt och passade på att gå ut kl 7 när det ljusnade och jobbade drygt en timma i trädgården innan det var dags att gå till jobbet. Gör nog det i morgon också. Kan fortsätta så så länge det är ljust på morgonen. Efter jobbet är det ju snabbt mörkt nu.

Nya jordgubbsplantor

Mina jordgubbar vill inte sluta blomma. Fortfarande kan jag plocka en och annan jordgubbe till kvällsmaten. Men de skjuter även ut sina revor och idag har jag börjat plantera dem i krukor runt pallkragarna. Jag har inte klippt av deras navelsträngar än utan väntar lite tills jag ser att de rotat sig i krukan.

Om någon i närheten vill ha jordgubbsplantor så kan jag plantera fler. Jag är osäker på vad sorten heter men har något minne av att det börjar på s, så kanske sonata eller sengana. Goda är de i alla fall.

Lycklig ägare till broderade lakan

Jag blev så lycklig igår för att jag fick möjligheten att köpa broderade lakan på Pingstkyrkans loppis. De känns ännu mer värda därför att jag känner dem som broderat, virkat och sytt hålsöm. Så välgjorda, kanske inför deras bröllop för 60, 70 år sedan. Det är faktiskt samma mönster på vitbroderiet som dessa kvinnor använt sig av.

De ska inte bli liggande i en byrålåda nu, utan bli långgardiner i mitt matrum. Jag vill inte klippa i dem utan använda deras fulla längd och bara sy sömmar för kanalerna upptill. Broderierna ska vara fullt synliga som en övervikning upptill. Passande arbete för regniga dagar.

Brytbönor och skogslök

Nu är tiden att ta vara på allt som är färdigt att skörda men även att planera för nästa år. Odlingen av brytbönor är verkligen bra.

Jag har sått i en pallkrage, skördat en gång förut redan och i går kväll blev det nog cirka tre liter. Mer ska få växa på sig och precis som ärtväxter kan de fortsätta blomma och ge mer bönor eftersom de inte fick chansen att föröka sig själva. De gör verkligen rätt för sig. Dessutom behöver inte bönor så mycket gödning eftersom de hämtar kväve ur luften. Om man låter de vissna plantorna vara kvar sen och kanske myllar ner dem så gödslar de jorden. Brytbönorna förväller jag och fryser.

Den skogslök/kajp som jag flyttat över i en annan pallkrage har nu börjat släppa sina groddar/minilökar som ger upphov till nya plantor. Den står bland rabarber och jordärtskockor så det är ganska trångt. Därför har jag plockat av groddarna och sprider dem nu i pallkragen med sparrisplantor. Eftersom sparris kan växa i gräsmattan kan den nog samsas med skogslöken. Dessutom ska sparrisen ha tid att växa på sig och inte skördas förrän tidigast 2017.

Men jag hoppas få mycket skogslök här redan till kommande vår.

Gurka på östgötskt vis

Det som var segast i starten i mina odlingar var gurkplantorna. Men nu har de börjat ge frukt.

Det här är frilandsgurkor av "västeråstyp". Det bästa jag vet att göra med gurka så här års är snabbsaltad gurka som är en östgötsk delikatess. Det är inget man kan spara länge utan den ska ätas upp inom den närmaste tiden.

Jag mäter upp en liter kallt vatten och rör ner 3/4 dl salt tills det har löst sig. Så lägger jag i några dillkronor och några svartvinbärsblad.

Och så några gurkor. Nu började jag med fyra. De måste ju täckas av vattnet. Det går att lägga en tallrik eller ett lock på dem så de tyngs ner.

Efter att dygn kan jag börja äta av gurkorna.

Jag här även tillsatt lite natriumbensoat. Då kan jag ha kvar samma vatten och lägga ner nya gurkor efter hand.

Allra godast tycker jag saltgurkan är till leverpastej på smörgåsen.

Äntligen fungerande avlopp!

Kommunalt avlopp måste ju vara ganska problemfritt, tänkte jag när jag köpte mitt hus. Det kändes tryggt. Men det visade sig att det inte finns några garantier för det. Allt kan hända.

Problemet startade i december 2013, men det visste jag inte då. Istället var jag då väldigt glad över att trafikverket anlitat NCC som kom och gjorde en dagvattenbrunn vid gatan precis utanför min tomt.

Det fanns bara ett gräsbevuxet hål där tidigare och dit skulle allt smältvatten rinna för att det skulle kunna fortsätta under vägen, ner i en före detta branddamm och vidare ner i ån. Det blev alltid vatten stående när snön smälte och väldigt kladdig lera där jag brukar parkera min bil.
Resultatet blev väldigt bra.

Förra sommaren började jag få problem med avloppet men jag trodde att det berodde på att jag har dålig luftning till avloppet inne i huset. För att kunna spola ordentligt på toaletten tog jag bort vattenlåset på handfatet och satte en hink under istället. Men i början på sommaren i år kom min svåger, rörmokaren, och satte dit en vakuumventil under handfatet så då funkade det bra igen.

Men onsdagen efter midsommar var jag ledig och tvättade. Plötsligt när tvättmaskinen tömdes på vatten fick jag se att det rann ut på hallgolvet. Det blev bråttom att torka upp och en granne skyndade till för att hjälpa mig lyfta ut tvättmaskin och torktumlare för att komma åt. Då blev det ordentligt städat där bakom. När vi tog bort locket på rensröret utanför huset sjönk vattnet tillbaka.

Jag provade att köra ner ett ganska vekt rensband men det hände inget. Började ringa för att få veta hur jag skulle göra. Kommunen sa att de inte åkte ut när det var stopp. Jag var tvungen att anlita rörmokare. Det blev till sist en firma som spolar rören som kom, lyckligtvis samma dag. De körde ner slangen 40 meter innan de hittade något stopp och när det släppte tittade vi i avloppsbrunnen på andra sidan vägen för att se om det kom ut där. Helt torrt. "Men där kommer det", sa grannen och visade på diket bakom ryggen på oss. Så var det. Det kom i dagvattenbrunnen och vidare ut i diket.

Kommunen meddelades och de kom och tittade. Dagen därpå när jag var på jobbet var kommunen här igen och spolade och slamsög. De gick ner i röret och filmade och såg att mitt avlopp mycket riktigt gick ut i dagvattenbrunnen. Det hade det gjort i ett och ett halvt år, sedan NCC kapat av min avloppsledning och kopplat in den där. Tydligen hade det mesta av det "tjocka" fastnat i skarvningen och byggts på under månadernas lopp.

Grannen som äger dammen på andra sidan vägen och som började snygga till omkring den i fjol har alltså fått mycket gödning. Rena guldvattnet.

Jag trodde att kommunen och trafikverket skulle ta tag i det där nu. Men då inget hände ringde jag kommunväxeln och frågade. Ansvarige ringde upp mig (förmodligen efter att själv ha börjat ringa upp andra) och sa att nu låg bollen hos NCC som var de som kapat min avloppsledning. Efter ytterligare några dagar ringde jag NCC men hamnade i Malmö eftersom mitt närmaste NCC-kontor stängt för semester.

Inget annat än att sköta magen hos grannen eller på jobbet.

Förra veckan tog jag upp ringandet och mejlandet då semestrarna skulle vara slut. Helt plötsligt började saker hända. I går morse satte de igång att gräva och fundera på var alla ledningar i marken går så inte fler olyckor skulle ske.

Det blev veckans stora händelse i byn.

När alla rör kom fram i ljuset visade det sig att det var gjort ordentligt - men fel.

Mitt avlopp är betongröret som går ut nederst i bild och det var alltså kapat från betongröret som går under vägen. Nu är allt återställt som det ska vara.

Det finns dessutom ett extra rensningsrör till mitt avlopp om det skulle behövas i framtiden. Jag hoppas det dröjer.

Bär och gräddmjölk - sommarkvällsmat

 Min favoritkvällsmat på sommaren är bär och gräddmjölk. Gärna tillsammans med kantarellstuvning på hembakat bröd. Alla bär gör sig allra bäst färska. Visst är det fint att sylta och safta och frysa in men inget slår de nyplockade. Det är nu vi ska frossa!

Jordgubbarna i mina pallkragar börjar nu att sjunga på sista versen. Jag får tacka för det som varit för den här gången.

Tack vare att det regnat mycket kan jag i år plocka vildsmultron på källartaket. Vanligtvis brukar de väl torka bort där. Trädgårdssmultronen har inte riktigt kommit igång än, men de blommar så de kommer nog. Trädgårdshallonen som står bredvid björnbärsbuskarna är nästan kvävda av alla mynta. Därför har jag nu inför nästa år planterat ett par stycken i... gissa vad... jo, pallkragar!

Nån kväll de närmaste dagarna måste jag bege mig ut i skogen och försöka få med mig blåbär hem. Ett bär som man absolut helst ska äta nyplockat. Då blir det blåbär och mjölk till kvällsmat.

Rosornas tid

Rosen är väl trädgårdens drottning. Och nu är tiden då den visar all sin prakt. Allt är lite senare i år så även rosorna. Jag trodde till och med att Jaques Cartier hade dukat under. Det kom inga blad förrän långt senare än de andra. Nu grönskar han (för Jaques måste väl vara en han) och har fått blomknoppar men ännu inte slagit ut.

Rosorna är ännu inte så iögonfallande i mina pallkragsrabatter. Det är klematisarna, purpurklätten och fingerborgsblommorna som försöker stjäla uppmärksamheten. De riskerar till och med att kväva rosorna så jag måste ta bort dem så fort de börjat fälla sina blommor. Fingerborgsblomman och purpurklätten som annars är tvååriga har levt så skyddat att de övervintrat och blivit ännu kraftigare. Tycker annars att de passar bra ihop med rosor men de ska veta sin plats. Det blir nya plantor som får komma dit istället och bli lagom stora nästa år.

De rosor som nu blommar är annars

Stanwell Perptual som blev Årets ros 2011. Det är en gammal ros från 1800-talet som uppstod spontant i Stanwell utanför London, England (dokumenterad 1838). Den har en blomning nu (vanligtvis juni) och senare i höst kommer ännu ett flor. Den kan bli 120-150 cm hög. Angenäm doft av persika och geranium.

Så har jag två plantor som varit märkta som Climing Iceberg och Schneewitchen, men nu har jag läst mig till att det är samma ros. Den blommar under lång period och i höstas var det knoppar kvar i november som rådjuren kalasade på. Den kan bli så hög som 2,5-3 meter, och den har redan börjat ränna iväg upp. Mild doft.

Rosa Mundi kallas också Polkagrisros. Den sägs ha funnits i trädgårdar sedan 1100-talet men första gången namnet är belagt är 1582. Den blir en buske på ca en meters höjd. Doft av körvel, mandel och mysk. Engångsblommande.

Maiden Blush är tyvärr angripen av rosrost men blommar gladeligen ändå. Kan bli 100-180 cm hög. Den är dokumenterad redan 1629 men har troligen odlats betydligt längre. Den blommar en månad i juni-juli.

Skedarosen är mitt senaste inköp. Den planterades sannolikt i början av 1900-talet framför mangårdsbyggnaden på gården Årtesmåla i Horns socken, Östergötland. Därifrån hämtade en sonson ett rotskott till sitt hem i Skeda utanför Linköping. Utan stöttning kan den bli 1,5 meter hög och uppbunden upp till 3 meter. Den blommar under en månad i juni-juli. Doften är medelstark och frisk.

New Dawn är den hittills ända jag lyckats driva upp från stickling. Men den är tre år nu, inte så hög än men många blommor. Den kan bli 3-6 meter hög och blommar från juni till oktober.

Så får jag förstås inte glömma att presentera Rosa Carolina som fanns här när jag flyttade hit. Den är en ca 160 cm hög buske. Enkla men vackra blommor.

De som ännu inte blommar är Ledreborg som endast blir 80 cm hög men har kontinuerlig blomning från juni-oktober.

Jacques Cartier som är uppkallad efter en upptäcksresande på 1500-talet. Den blommar rikligt och länge och har en doft av äpple, persilja och klöver (beundrar dessa människor som kan beskriva dofter). Uppstod först 1868.

Dessutom har jag köpt tre stycken barrotade Rose de Rescht i sommar som nyss har vaknat ur vintersömnen (eller kylskåpet).

Jag ser fram emot att se dem 1,5 meter höga och dölja min luftvärmepump. Den var i kultur redan före år 800 i Persien, nuvarande Iran, och användes i parfymtillverkning. Den är karminröd, har doft av äpple och mandel.

Slutligen har jag ett litet rotskott från min systers trädgård som jag ännu inte vet vad den heter. Hos henne har den levt lite kuvad i en skreva på en stor sten och bakom en schersminbuske. Den har överlevt allt. Då måste den väl även klara att bo i en pallkrage med god jord.