Han gick men han kom tillbaka

Det har varit två oroliga dygn. I onsdagsmorse släppte jag ut Ceasar för han vill följa med de andra två. Det är inte ofta han är ute. När han varit det har det hänt att han varit ute över natten men alltid varit tillbaka på morgonen. Men i går morse var han fortfarande inte där, trots att jag bäddat buren och ställt ut den.

Jag började mer och mer fundera på var han var. Vad hade hänt? Var han påkörd? Hade något skrämt honom så han inte hittade hem? Satt han i ett träd och inte vågade sig ner? Hade örnen tagit honom? Var han skadad? Jag anklagade mig själv för att jag släppt ut honom i det här vädret. Gång på gång tittade jag ut. Han har ju inte lärt sig att jama högljutt eller riva på dörren när han vill in.

Idag delade jag ut lappar i brevlådorna i omgivningarna och efterlyste honom. Kanske var det dom som gav resultat. Det kan vara någon som släppte av honom här i kväll. När jag nästan gett upp och ställde in mig på att han var borta, så gnällde Sigge vid ytterdörren.Och där var han! Sprang genast till matskålen men verkade inte ha farit illa.

Nu vill inte Sigge låta honom vara ifred. Jag tror de båda kommer sova bra i natt. Jag också!

Nackdelen med duschkabin

"Duschkabiner är försäkringsbolagens favoriter", sa en byggare jag känner när jag undrade över om det var bra eller dåligt att huset jag köpte hade duschkabin. Det är förstås ingen större risk för vattenskador. Men jag undrade redan från början: hur rensar man avloppet?

Jag har hela tiden använt en plastsil så att hårstrån inte ska åka ner i avloppet men tydligen hjälper inte det för det har runnit ner sämre och sämre.  Det innebär nog att jag sparat en hel del vatten. Först spola i handfatet så det varma vattnet är framme i ledningen. Sen blöta sig snabbt, tvåla in, spola av, schamponera, skölja av.

Idag tyckte jag det var dags att ta itu med det. Köpte ett rensband. Men när jag skulle sätta i gång upptäckte att det är en form av vattenlås i avloppet. Rensbandet tog sig inte över det. Jag försökte gräva med fingrarna men fick inte bort så mycket.

En vän på facebook förslog en annan rörrensare http://www.clasohlson.com/se/Avlopps--r%C3%B6rrensare/30-8666. En annan föreslog kokande vatten. Jag tänkte vidare och provade hett vatten, en stor dos rengöringsmedel som löser fett och kalk, mer hett vatten, en dos wc-pulver, mer vatten...  Det verkar funka!

Min tanke från början var att det fanns en massa hårstrån från förra ägarna därnere, men det största problemet var nog fett och smuts som blir som en tjock beläggning.

Man lär sig alltid något nytt om man provar sig fram.

Mera auktions- och arvegods

Nu visar jag upp lite fler prylar som pryder en av mina hyllor.

En ägghöna får stå framme hela tiden. Inte bara till påsk. Hon är så fin.Jag minns att min barndoms tant Eva hade en ägghöna, kanske inte exakt lik denna.

TV-kannan blev populär när tv:n kom in i hemmen. Man kunde ta med sig kaffet till soffbordet medan man tittade. Vi hade ingen sån här hemma men återigen var det tant Eva som hade en sån.

Det här var första brödrosten i mitt föräldrahem. Min äldsta syster förde in en del nymodigheter hemma. Det här var en brödrost som redan började bli omodern när vi fick den. Den typ av brödrostar vi känner igen idag hade börjat säljas. De vi fick den av hade köpt en ny. Det gällde att passa så brödskivorna inte blev brända och det var också väldigt lätt att bränna sig.

Brödfatet i nickel var det som användes mest under mina barnaår. Det kom från mammas föräldrahem. Hon hade hittat det i en skräphög efter att hennes barndomshem var sålt. Det saknas två handtag. Kanske var det därför det hade slängts.

Krukan från Arabia ärvde mamma från sin mormor 1943. 

Den här har jag köpt. En smörbytta i plast.

Smörgömman köpte jag på en auktion. Fettet hade trängt in i glasyren så jag har ställt den i ugnen så fettet tränger ut och sedan diskat, upprepade gånger. På det sättet har det bruna försvunnit. Smörgömman heter Kathrin och är tillverkad i Tyskland. Jag har lite svårt att läsa stämpeln men det ser ut som Steingut Tongau, Dec Margo 021.

Träfatet från en antikaffär är nog äldre än 1900-talet. Det har faktiskt ett bomärke i botten.

Till sist skålen från Pyro-serien som kommer från mitt föräldrahem.

Påssjuka?

Har Sune fått påssjuka? Han är alldeles svullen på ena sidan halsen men visar inga tecken på att må dåligt. Det ömmar inte och jag kan inte se att han blivit biten. Gnagarna brukar kämpa för sitt liv ibland så katterna får blessyrer i ansiktet. Bara det inte en tumör...

Loppisfynd, auktionsgods och sånt jag ärvt

Som jag skrivit i min presentation gillar jag att inreda mitt hem med äldre prylar. Det mesta jag äger av möbler och prydnadssaker är köpt begagnat eller arvgods. Jag gillar auktioner, loppisar och secondhand. Här kommer ett litet smakprov.

Den här äkta stringhyllan fanns i en lekstuga som mamma haft till dagbarnen. Förmodligen köpt billigt på auktion nån gång. Elefanten har jag köpt på tradera. Den är omärkt men förmodligen tillverkad på Upsala Ekeby. Den har en skada på ena beten så därför fick jag den billigare. Saker jag köper måste inte vara felfria. Huvudsaken är att jag gillar dem.

Den bruna skålen med lock i pressglas är från mitt föräldrahem. Den innehåller små lappar med bibelversar, så kallade mannakorn.

Den tovade tavlan med ett får är nytillverkad av konstnären Christine Tallberg. De båda ljusa vaserna är secondhandfynd.

Den här vasen kommer från mitt föräldrahem. Jag tror mamma fick den i födelsedagspresent nån gång på 1960-talet. Den är tillverkad av Strehla keramik i Tyskland.

Min äldsta syster säger att vi hade sådana här i vårt hem men de kanske gick sönder för jag minns dem inte. Däremot vet jag att vår tant Eva hade såna. De var nog ganska populära på den tiden. Sånt som är minnen och nostalgi köper jag gärna. Dessa kommer nog från tradera.

Eftersom jag är inne på teak just nu, köpte jag den här på loppis i höstas. Den har åkt i golvet en gång eftersom katterna gärna vill titta ut genom fönstret, men som tur var höll den. Jag kanske borde ställa undan den för Ceasar är i en väldigt klättrig period just nu.

Den här keramiktavlan heter Lola och är tillverkad i Arnold Wiigs fabriker i Halden, Norge. Jag minns inte var jag köpt den.

Det här ansiktet är tillverkat av gips i Cortendorf, Tyskland. Köpt på Tradera.

Det finns även fina äldre blomkrukor. Denna gjord av Ingrid Atterberg på Upsala Ekeby.

Denna  är också från Upsala Ekeby...

...liksom den här som heter Risto.

Många pinnar i brasan

Jag börjar dagen med att tända i kaminen. Temperaturen inomhus är +15,2. Luftvärmepumpen ger inte så mycket värme nu eftersom det nog behövs någon form av service, så den är avstängd. Men jag är också mån om att hålla nere elkostnaderna. Jag blir mer och mer lika min pappa som eldade i spisen och envisades med att inte ha några element på. Jag har i alla fall element på toaletten och i matrummet.

Jag förstår inte människor boende på landet som renoverat bort alla eldstäder. Vad gör man då när det blir strömavbrott? Nu blir det väl mer och mer vanligt att man sätter in kaminer igen, om inte annat så för mysfaktorn. Själv har jag en vedspis och tre kakelugnar, en av dem med en kamin framför. I den får jag snabb värme som sedan dröjer kvar i kakelugnen.

När jag flyttade in stod det en grön husqvarnakamin i rummet men i höstas bytte jag ut den mot en Jötul F 100. Nackdelen med den nya är att det virvlar ut askflagor när man öppnar luckan och det är besvärligare att tömma askan.
För mig känns det självklart att elda med ved trots att det blir ganska skräpigt. Men någon pedant är jag ju inte.

Övergiven, hungrig och rädd

Vid ett par tillfällen i början av september i höstas såg jag en liten kattunge springa omkring här i byn, alldeles för liten för att klara sig själv. Den jamade ynkligt och jag förstod att den var hungrig. En dag upptäckte jag att den hittat kattmaten jag ställt utanför dörren. Den ville inte bli klappad eller tagen utan sprang undan.

Då tog jag fram Sigges transportbur som han hade när han var liten. Jag bäddade i den och ställde den intill kattmaten. Det dröjde inte länge förrän kattungen kröp in och la sig i den. Första gången jag fick klappa den var medan den åt vid sidan av Sune. Först klappa Sune och sedan gled handen över på kattungen. När jag var lite snabb kunde jag ta upp den famnen och konstatera att det var en kille. Han fick namnet Ceasar. Några gånger var han inne på träning och en dag tog jag in honom för gott när jag sett att han förstått det där med kattlåda.

Men frågan var ju om han tillhörde någon. Även om han var svår att fånga in i början, så märktes det att han var van vid händer. Ceasar var ingen vildkatt. Han hade vuxit upp med människor.

Jag satte upp en lapp på affären men fick ingen respons förutom från en granne på en bondgård en knapp kilometer härifrån. Hon berättade att han först varit hos dem men de har inga röda katter så han var inte född där. Hon trodde att någon släppt av honom där eftersom de såg andra katter och trodde att han skulle kunna bli lagårdskatt. Men hon hade inte lyckats ta honom.

När Ceasar fick åka på vaccinering första gången bad jag veterinären att kolla om han var chippad men det var han inte.Hon konstaterade då att han fortfarande hade mjölktänderna kvar och alltså inte fyllt fem månader än. Nu har även fått sin andra vaccination och blivit kastrerad.

Det är verkligen hemskt att någon kan släppa ut en liten kattunge på tre,fyra månader. Den kan inte jaga utan är helt beroende av att någon ger honom mat. Den har inte heller så tjock päls utan skulle lätt kunna frysa ihjäl på vintern.

Det finns engagerade människor som tar hand om hemlösa katter. På facebook kan du hitta "varma tassar" i Jönköping som tar hand om och placerar ut katter i både jourhem och permanenta hem.

Presentation av min flock

Sigge är en blandrashund (pudel, lhasa apso, tibetansk spaniel) som kom in i mitt liv som en liten valp hösten 2009 då jag var sjukskriven. Han blev den bästa medicinen. Sigge är en lugn, glad och social hund som vill vara närmast matte men även har många vänner bland människor och djur. Han är ok även för en del som annars är hundrädda.

Katterna Sören och Sune ingick i priset när jag köpte huset hösten 2012. Sören är en fet, matfixerad, självgod katt som högljutt kräver sina rättigheter till mat, kel och öppnade dörrar vilken tid av dygnet som helst. Han visade direkt då jag flyttade in att det var han som ägde stället och därmed också mig. Sören kan helt oprovocerat hoppa på flockens yngste medlem för att visa vem som bestämmer.

Sune var mera svårflirtad men blev snart förtjust i sin nya matte. Han är mera försiktig, hänsynsfull och tålmodig. Om han sover inne på natten väntar han tills matte vaknat innan han kommer för att kela och lägga sig nära mitt huvud. Sune har också stort tålamod med kattungen som överfaller honom för att brottas. En gång kom Sune till och med en mus i munnen för att gå in till kattungen med men jag satte stopp för det.

 

Och kattungen, ja, det är Ceasar som kom hit i höstas, men han tillägnas ett eget inlägg.

Sigges relation till katterna är gott. Han har träffat katter ända sedan han var liten även om jag inte hade katter då. Men Sigge vet att kattklor är vassa som nålar. 

Sören accepterade Sigge direkt medan Sune behövde lite mer tid på sig. Han blev jagad upp i träd av lekfulle Sigge flera gånger. Om Sune uppfattade det som hot eller som lek är svårt att bedöma. Men nu får Sigge till och med tvätta hans öron.