Fåglar ute och inne

Det märks att fåglarna börjar få vårkänslor när dagarna blir längre. Pilfinkar, talgoxar och blåmesar sjunger, speciellt om solen tittar fram mellan molnen. En flock sidensvansar har varit här idag också. Det är ju fåglar som häckar långt uppe i norr men drar till södra Sverige under vinterhalvåret där de äter bär, äpplen och annat. De kan snabbt plundra en buske eller en rönn eftersom de alltid kommer i flock.

Eftersom många känner till mitt fågelintresse får jag då och då presenter med fågelmotiv och jag köper det även själv. Den här ulltavlan med koltrast av Christine Tallberg har jag nog köpt själv om jag minns rätt.

Koltrasten i trä har jag också köpt själv. Den är osignerad men köpt i butiken vid matstället i Stavsjö utmed E4:an.

Däremot vet jag vem som gjort sädesärlan i trä. Det är Leif Lundberg från Motala. Du kan se fler av hans alster på hans hemsida www.karva.se.

Sädesärlor har jag också på ett tyg som döljer tvättmaskinen och torktumlaren. Det är inköpt på Tyghuset i Taberg som har en filial i Jönköping.

Domherren i porslin är gjord av Rolf Berg, Torshälla, och köpt på Cervera. Domherren är ju en riktig julfågel men kan stå framme året runt för den finns faktiskt på sommaren också.

Ett par kompisar har köpt glasunderläggen till mig i England. Designade av Madeleine Floyd. Motiven är svartmes, gärdsmyg, blåmes och rödhake.

Min ena syster har köpt de båda muggarna med fåglar.De är köpta i Sverige men producerade i England. Garden Birds. Roy Kirkham 2004. Jag visar motiven runt om.

Blåmes och grönfink

Koltrast och gråsparv

Taltrast och bofink

Veterinärbesök

Bekymren för min Sune verkar få ett gott slut. Han har kommit och gått här och på halsen har det varit en stor bar fläck efter hans kliande. I går upptäckte jag att han kliat hål på skinnet. Det såg inget vidare ut så jag ringde och fick en tid idag på smådjurskliniken. Det var svårt att få till en tid med min ordinarie veterinären som passade både mig och henne. Sune fick stanna inne i natt. Han vill ju alltid gå ut men till sist fann han sig i att vara inne över natten.

Jag hänvisade honom till kattlådan och när han sedan kände behoven tränga på så tittade han på mig som för att fråga om det var så jag menade och så klev han i den. Det är lite lugnare här hemma nu, för jag har lånat bort Sigge. Det är en löptik i byn och Sigge har varit så envis med katterna och utsatt dem för sexuella trakasserier.

Ja, i alla fall mot Sune och Caesar. Sören gör han inte så emot eftersom det är bossen här. Sören har aldrig gett sig på Sigge eller satt honom på plats, men hela han utstrålar att han är den som bestämmer och det har Sigge fått finna sig i. Nu är Sigge hos sin avlastningsfamilj där han är ibland när jag är bortrest.

I morse ville Sune förstås både ha mat och gå ut, men det fick han inte. Veterinären hade sagt att han skulle vara fastande ifall de behövde söva honom. Att bli instängd i buren och åka bil var inte kul. Han jamade hela vägen. Inne i väntrummet var han tyst eftersom det fanns en tax att titta på där.
Så fick vi träffa veterinären Ylwa. Eftersom Sune inte är försäkrad tog hon inte till sövning utan tittade på det och skrev ut antibiotika. En sjuksköterska fick spola rent och binda om kring halsen. När antibiotikan börjar göra verkan slutar det att klia, sa de. Så då kan jag ta bort bandaget. Eller hitta på nån annan polojumper.

Sune skötte sig förvånansvärt bra. Han är ju försiktig med nya människor men när jag stod och höll honom gick det bra. Han försökte inte hoppa ner från bordet. Inte heller protesterade han när såret spolades. Det var skönt, trodde sköterskan.

Men att visa upp sig med sin utstyrsel här hemma var inte så kul. Han gömde sig bakom soffan. Jag bjöd honom på gourmetkattmat preparerad med antibiotika där bakom soffan och det smakade bra. Han slickade skålen väl. Han får väl komma fram när han känner sig beredd för det.

En dag av väntan

Igår kväll ville både Sune och Sören gå ut. Jag hade innan dess gosat med Sune och han spann och var lika go som vanligt. Jag tänkte att de kanske kom tillbaka för att sova inne men det gjorde de inte. De har fortfarande inte kommit. Jag tänker att Sune nog har krupit undan nånstans för att dö. Det är ju så de gör. Kanske sitter Sören bredvid och vakar. Han brukar hänga på låset tidigt om han varit ute på natten.  De har ju hela tiden varit goda vänner, även om Sören för övrigt är en översittare.

Jag har tittat i det forna utedasset som är inrett för katterna. Har även lyst med ficklampa in under huset där de brukar söka skydd. Men jag har inte sett dem någonstans. De kan säkert krypa in under uthusen också även om jag inte kommer åt att titta där.

Det verkade vara en snabbväxande böld/tumör och då kan det ju finns på andra ställen i kroppen också. Kommer han inte tillbaka så vet jag att det är slut. Om han kommer får jag väl fatta beslutet om han ska skjutas eller somna in hos veterinären. Han har trots allt haft ett fritt och gott liv.

Jag får väl, som en granne sa, trösta mig med att Ceasar kom hit i höstas. Hoppas han växer upp till en gosig kisse och en bra musjägare och att Sören och han så småningom ska komma bättre överens.  Om de är överens om rangordningen kanske det funkar sen.

Befarar det värsta

Det är lite omtumlande och ledsamt här hemma i kväll. För några dagar sedan upptäckte jag att Sune hade en stor svullnad på halsen. Han såg ut som om han hade påssjuka. Men han åt och verkade inte må dåligt.  Jag ville inte rusa iväg till veterinären med en gång utan avvakta lite ifall svullnaden skulle gå ner. Idag fick jag se att skinnet hade spruckit, en glipa i pälsen. Men det är ingen böld som spruckit på det sättet. Han verkar mera påverkad nu. Tänkte klia sig där man avbröt sig innan han hann börja.

Jag har sökt och läst på nätet och befarar nu värsta. En snabbväxande tumör. Ska ringa till vår veterinär i morgon och hoppas att hon kan ta emot oss.

Så nu måste jag ha koll på djuren så att Sune får vara i fred. Ceasar vill ju gärna brottas ibland. Till råga på allt finns det tydligen en löptik i närheten för Sigge visar katterna extra mycket uppmärksamhet. Han ska hålla på och slicka dem och till och med rida på dem. Då är han minsann inte rädd för klorna.

Jag har inte katterna försäkrade men däremot Sigge. Det är ju en avvägningsfråga. Självrisken är hög även när man har försäkring och det blir mycket pengar som går till djurförsäkringar varje månad om alla ska ha det. Men utan försäkring är det förstås inte aktuellt med operation för Sune. Jag har förvarnat grannen att han kanske får gräva en grav i morgon.

Egentligen borde man ha ett särskilt djurkonto på banken där man sätter in motsvarande försäkringsavgifterna varje månad. Då får man snart en sparad slant och kan använda det till det djur som mår dåligt.

Det känns så typiskt att det är just Sune som är drabbad. Han är ju den trevligaste av de två vuxna katterna. Sören är ju mera dryg och inte alltid snäll mot Ceasar.

Ska väl inte ge upp hoppet än men visst ser det mörkt ut.