Byns förändringar under århundraden

I dag har jag roat mig med att gå in på Lantmäteriets webbsida och titta på historiska kartor. Byn där jag bor har funnits i flera hundra år. Jag vet inte hur uppdelningen av gårdar var för riktigt länge sedan men på 1700-talet var det fem bondgårdar: Södergården, Mellangården, Västergården, Norrgården och Deragården. De var samlade utmed en bygata och boningshusen låg på en rad där det fortfarande finns två kvar. Sedan har fler hus vuxit upp under åren.

Huset till höger sägs vara byggt 1689. År 1773 beslutades om storskifte i byn som på så många andra ställen i Sverige. Genom arvsskiften och befolkningsökning hade åkrarna blivit uppdelade i remsor, vilket var väldigt opraktiskt.

Storskiftet var ett sätt att försöka samla ihop böndernas jord till större sammanhängande stycken. Men fortfarande hade bönderna många åkerlappar var. Kung Gustav IV kom därför med förordningen om enskifte som gjorde det möjligt att föra samman bondens jord till ett enda stycke. Detta skedde i min by år 1817.

Då flyttades också tre av gårdarna bort från bygatan. Västergården hamnade(motsägelsefullt) längst bort i sydöst och fick sedan namnet Lunds gård. Norrgården placerades i nordost. Och Mellangården lades ett stycke österut och kallas allmänt för Kullen eftersom det ligger högt. Eftersom utflyttningen av gårdarna skedde i och med enskiftet så behövdes inget Laga skifte. Lagen om det kom 1827 men skedde vid olika tidpunkter på olika platser i landet.

I mitten av 1800-talet var det populärt med sjösänkningar för att få mera åker- och betesmark. Här finns ingen sjö men däremot en mad, en våtäng, som ofta översvämmades. 1864 genomfördes därför en madsänkning, alltså en form av dränering. Men den översvämmas fortfarande vid mycket snösmältning och regnande.

I slutet av 1800-talet kom det nya stora förändringar. Det byggdes en smalspårig järnväg genom byn och därmed kom en ny epok.

Det växte upp ett litet samhälle och blev en samlingspunkt.

Mitt i bilden syns mitt hus som ser likadant ut fortfarande. Det fanns två affärer, en på vardera sidan om "mitt" hus. Det fanns också poststation och telefonväxel, taxi, sågverk och tegelbruk och andra hantverkare. Så småningom kom även en möbelfabrik.

Mitt hus nämns första gången i kyrkböckerna år 1900. De första boende kom från Västergården, alltså Lunds gård. Men 1935 lades järnvägen ner. Bolaget gick i konkurs.

Den sista av affärerna stängde i början av 1980-talet. Men fortfarande finns ett par företag kvar: en teknisk verkstad och en bilverkstad, och bönderna är förstås också egna företagare. Den där samlingspunkten är det inte längre men en god grannsämja.

Fortfarande räknas det som en småort. Det är statistiska centralbyråns benämning på en samlad bebyggelse med 50-199 invånare där det är högst 150 meter mellan husen.

Mitt eget rosarium

Nu har jag lagt grunden för ett eget rosarium här hemma. Varför behöva åka till stan för att titta på rosenprakt? Rosor, klematis och pioner hör till mina favoritblommor. Rosorna ska helst vara klättrande och ta plats.

Det är ju en otrolig lera här i byn. Den är visserligen näringsrik och bra men när den inte är tillräckligt dränerad utan vattnet blir stående så är det mindre positivt. De flesta växter riskerar att få syrebrist kring rötterna och helt enkelt drunkna.

Gräsplätten mellan mitt hus och jordkällaren ligger lågt och där blir vatten gärna stående när det regnar mycket. Eftersom jag inte prioriterar att ta dit en grävskopa och gräva upp alltihop för att lägga dit grus och dränera, så satsar jag istället på pallkragar. Visserligen kan rosrötterna gå flera meter ner i marken men jag tänker mig att en upphöjd bädd ändå kan rädda växterna.

De har fått god jord och en spalje av armeringsnät att klättra på så nu är det bara att växa. I trädgårdstidningar rekommenderas att inreda trädgården som flera rum där man inte ser allt på en gång utan får upptäcka det ena efter det andra. Så det här är ett försök till rum där man kan sitta i skugga när solen är som hetast. Just nu är det blomsterbönorna som dominerar men de är ettåriga så nästa år kan jag styra lite mer vad jag vill ska växa var.

Rött och vitt

Det har blivit en hel del målande på husen i sommar. Jag har haft stor hjälp av vännen Birgitta som tillbringat många dagar här. Vi har rödmålat den övre långsidan. Och Birgitta har målat altanräcket på insidan (utsidan hade jag redan gjort) och skurat och oljat altangolvet.

Förra året rödfärgade jag två sidor på mitt boningshus, ena gaveln och långsidan mot vägen.

Naturligtvis använder jag Falu rödfärg. Det ska det ju vara på såna här hus. Jag började även skrapa en del på fönsterfodren men såg att flera brädor var murkna.

Redan då tog jag kontakt med 34:ans Byggnadsvård för att få hjälp att byta dessa men inte förrän i sommar har det blivit gjort. Men bra blev det.

Birgitta och jag slipade resten och målade med vit linoljefärg.

En viss skillnad, va? Nu återstår den sämsta gaveln. Men jag har bestämt att anlita hantverkare för att byta panelen där eftersom det är alltför dåligt för att lappa och laga. Jag hoppas på att det blir gjort i höst.

Skördetid

Nu börjar skördetiden i trädgården. Jag har än så länge inte så mycket grönsaksodlingar men jag hoppas att det ska vara mera nästa år. Spritärtor sådde jag i alla fall för att bara kunna gå och äta dem direkt från landet men nu har de vissnat ner och jag har skördat de sista ärtorna för att spara dem till utsäde i vår.

Björnbären är i full gång att mogna. Det brukar vara lagom att plocka dem var tredje dag. Då har nya hunnit mogna. De är väldigt goda både som de är i yoghurt eller till glass men utsökta som sylt.

Nu börjar även äpplena mogna. Det är ett astrakanträd som är på gång. Jag har än så länge bara tagit hand om fallfrukten. Det är en del äpplevecklarlarver som hittat dit. De gör en gång in till kärnhuset och käkar kärnor.

Rönnbärsmal är det däremot inte lika mycket. De gör ett nät av små gångar i äpplet. Men finns det rönnbär så föredrar de det istället, därav namnet.

Men det är bara att skära bort det skadade och ta hand om resten. Jag har fått låna ett tillbehör till hushållsassistenten som släpper moset i ett fat och skruttet i ett annat. Så då slippa jag stå och med mosvaggan.

Jag fryser äppelmoset i små burkar så håller det sig även om det bara är lättsockrat. Gott på havregrynsgröten i vinter.

En "escape to the country"-vy

På andra sidan vägen finns en gammal branddamm och runt kring den har det varit en dunge av alar, helt igenvuxet. Det har förstås skymt utsikten både för mig och de närmaste grannarna.

Nu har en granne köpt den där markbiten för att snygga till den och satt igång med att avverka träden. När det var dags för de som var tvungna att falla över vägen, ställde flera grannar upp för att få undan dem så fort som möjligt.

Nu syns branddammen bättre. Resten av träden ska också fällas.

Jag tittar ibland på brittiska husprogram, däribland Escape to the country som översatts till En plats på landet. Där fascineras människor av vyerna över gärden och kullar. Vi svenskar kanske förväntar oss sjöutsikt för att säga "åååhhh" eller "wow", men där räcker med att ha öppna landskap omkring sig. Nu har jag fått en vy som skulle platsa bra i ett sådant program.

Jag märker att jag börjar drömma mig ut genom fönstret när jag sitter vid köksbordet.

Och jag kan även fågelskåda genom fönstret. I kväll kunde jag studera två storspovar från sovrummet.

En bra följd av denna trädavverkning är att jag får köpa en del av dem till ved. Nu har jag ved för ett par år framåt.