Det är lite omtumlande och ledsamt här hemma i kväll. För några dagar sedan upptäckte jag att Sune hade en stor svullnad på halsen. Han såg ut som om han hade påssjuka. Men han åt och verkade inte må dåligt. Jag ville inte rusa iväg till veterinären med en gång utan avvakta lite ifall svullnaden skulle gå ner. Idag fick jag se att skinnet hade spruckit, en glipa i pälsen. Men det är ingen böld som spruckit på det sättet. Han verkar mera påverkad nu. Tänkte klia sig där man avbröt sig innan han hann börja.
Jag har sökt och läst på nätet och befarar nu värsta. En snabbväxande tumör. Ska ringa till vår veterinär i morgon och hoppas att hon kan ta emot oss.
Så nu måste jag ha koll på djuren så att Sune får vara i fred. Ceasar vill ju gärna brottas ibland. Till råga på allt finns det tydligen en löptik i närheten för Sigge visar katterna extra mycket uppmärksamhet. Han ska hålla på och slicka dem och till och med rida på dem. Då är han minsann inte rädd för klorna.
Jag har inte katterna försäkrade men däremot Sigge. Det är ju en avvägningsfråga. Självrisken är hög även när man har försäkring och det blir mycket pengar som går till djurförsäkringar varje månad om alla ska ha det. Men utan försäkring är det förstås inte aktuellt med operation för Sune. Jag har förvarnat grannen att han kanske får gräva en grav i morgon.
Egentligen borde man ha ett särskilt djurkonto på banken där man sätter in motsvarande försäkringsavgifterna varje månad. Då får man snart en sparad slant och kan använda det till det djur som mår dåligt.
Det känns så typiskt att det är just Sune som är drabbad. Han är ju den trevligaste av de två vuxna katterna. Sören är ju mera dryg och inte alltid snäll mot Ceasar.
Ska väl inte ge upp hoppet än men visst ser det mörkt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar