Jag hänvisade honom till kattlådan och när han sedan kände behoven tränga på så tittade han på mig som för att fråga om det var så jag menade och så klev han i den. Det är lite lugnare här hemma nu, för jag har lånat bort Sigge. Det är en löptik i byn och Sigge har varit så envis med katterna och utsatt dem för sexuella trakasserier.
Ja, i alla fall mot Sune och Caesar. Sören gör han inte så emot eftersom det är bossen här. Sören har aldrig gett sig på Sigge eller satt honom på plats, men hela han utstrålar att han är den som bestämmer och det har Sigge fått finna sig i. Nu är Sigge hos sin avlastningsfamilj där han är ibland när jag är bortrest.
I morse ville Sune förstås både ha mat och gå ut, men det fick han inte. Veterinären hade sagt att han skulle vara fastande ifall de behövde söva honom. Att bli instängd i buren och åka bil var inte kul. Han jamade hela vägen. Inne i väntrummet var han tyst eftersom det fanns en tax att titta på där.
Så fick vi träffa veterinären Ylwa. Eftersom Sune inte är försäkrad tog hon inte till sövning utan tittade på det och skrev ut antibiotika. En sjuksköterska fick spola rent och binda om kring halsen. När antibiotikan börjar göra verkan slutar det att klia, sa de. Så då kan jag ta bort bandaget. Eller hitta på nån annan polojumper.
Sune skötte sig förvånansvärt bra. Han är ju försiktig med nya människor men när jag stod och höll honom gick det bra. Han försökte inte hoppa ner från bordet. Inte heller protesterade han när såret spolades. Det var skönt, trodde sköterskan.
Men att visa upp sig med sin utstyrsel här hemma var inte så kul. Han gömde sig bakom soffan. Jag bjöd honom på gourmetkattmat preparerad med antibiotika där bakom soffan och det smakade bra. Han slickade skålen väl. Han får väl komma fram när han känner sig beredd för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar