Byns förändringar under århundraden

I dag har jag roat mig med att gå in på Lantmäteriets webbsida och titta på historiska kartor. Byn där jag bor har funnits i flera hundra år. Jag vet inte hur uppdelningen av gårdar var för riktigt länge sedan men på 1700-talet var det fem bondgårdar: Södergården, Mellangården, Västergården, Norrgården och Deragården. De var samlade utmed en bygata och boningshusen låg på en rad där det fortfarande finns två kvar. Sedan har fler hus vuxit upp under åren.

Huset till höger sägs vara byggt 1689. År 1773 beslutades om storskifte i byn som på så många andra ställen i Sverige. Genom arvsskiften och befolkningsökning hade åkrarna blivit uppdelade i remsor, vilket var väldigt opraktiskt.

Storskiftet var ett sätt att försöka samla ihop böndernas jord till större sammanhängande stycken. Men fortfarande hade bönderna många åkerlappar var. Kung Gustav IV kom därför med förordningen om enskifte som gjorde det möjligt att föra samman bondens jord till ett enda stycke. Detta skedde i min by år 1817.

Då flyttades också tre av gårdarna bort från bygatan. Västergården hamnade(motsägelsefullt) längst bort i sydöst och fick sedan namnet Lunds gård. Norrgården placerades i nordost. Och Mellangården lades ett stycke österut och kallas allmänt för Kullen eftersom det ligger högt. Eftersom utflyttningen av gårdarna skedde i och med enskiftet så behövdes inget Laga skifte. Lagen om det kom 1827 men skedde vid olika tidpunkter på olika platser i landet.

I mitten av 1800-talet var det populärt med sjösänkningar för att få mera åker- och betesmark. Här finns ingen sjö men däremot en mad, en våtäng, som ofta översvämmades. 1864 genomfördes därför en madsänkning, alltså en form av dränering. Men den översvämmas fortfarande vid mycket snösmältning och regnande.

I slutet av 1800-talet kom det nya stora förändringar. Det byggdes en smalspårig järnväg genom byn och därmed kom en ny epok.

Det växte upp ett litet samhälle och blev en samlingspunkt.

Mitt i bilden syns mitt hus som ser likadant ut fortfarande. Det fanns två affärer, en på vardera sidan om "mitt" hus. Det fanns också poststation och telefonväxel, taxi, sågverk och tegelbruk och andra hantverkare. Så småningom kom även en möbelfabrik.

Mitt hus nämns första gången i kyrkböckerna år 1900. De första boende kom från Västergården, alltså Lunds gård. Men 1935 lades järnvägen ner. Bolaget gick i konkurs.

Den sista av affärerna stängde i början av 1980-talet. Men fortfarande finns ett par företag kvar: en teknisk verkstad och en bilverkstad, och bönderna är förstås också egna företagare. Den där samlingspunkten är det inte längre men en god grannsämja.

Fortfarande räknas det som en småort. Det är statistiska centralbyråns benämning på en samlad bebyggelse med 50-199 invånare där det är högst 150 meter mellan husen.